Första stygnen

Under slutet av terminen har vi haft hjärtkirurgi på schemat i kirurgin. Det är en rätt väl fungerande avdelning här som är väldigt stolta över faktum att nästan alla deras operationer görs på ett hjärta som slår. Och det har varje lektion erbjudit oss att komma till operation när vi vill.
Jag och Kristin planerade att gå dit flera gånger men det kom saker ivägen hela tiden, antingen från våran sida eller deras sida. Så på sista lektionen som slutar ganska tidigt frågar läraren om nån vill följa med upp på operation så vi hänger på. Vi hamnar på en bypass operation och står där och kollar över skynket ner på hjärtat som slår samtidigt som de syr fast ett nytt kärl på det. Kirurgerna är riktigt trevliga och förklarar villigt vad de håller på med. Halvvägs igenom frågar de om nån av oss skulle vilja sy igen benet där de taget kärlet ifrån. Vi fnissar lite och tror de driver med oss, vi har aldrig gjort det på riktigt och sista vi gjorde det på låtsas(grishud och attraper) var över ett år sedan. Men han är fult alvarlig och säger att vi får göra det under instruktioner. Jag tar tillfället iakt och får tvätta mig ordentligt och på med sterila kläder(glad att man fick in den rutinen ordentligt på förlosningspraktiken i alla fall). Sen visar en kirurg mig hur jag ska göra och står bredvid under hela tiden jag syr(vilket känns trygt för jag är allt lite knäsvag). Oerhört spännande att stå där och faktiskt sy på riktigt i någon, och kirurgen tycker jag gör ett bra jobb. När det hela är över säger han att vi är välkomna tillbaks och över mer så nästa termin ska vi allt försöka få in några timmar varannanvecka eller nåt. Får väll se hur schemat blir.

Projekt (thesis)

För att få ut våran examen måste vi göra något slags projektarbete(thesis). Vet inte riktigt hur många poäng det motsvarar och det är inget vi har någon direkt avsatt tid för det ska bara vara gjort tills examen.
Till mars ska vi ha bestämt ämne så under hösten har det varit ett återkommande samtalsämne. Man ska ju gärna tycka att det är intressant och gärna ha en handledare som bryr sig och tar sig tid...De olika institutionerna erbjuder lite olika saker men hittar man någon annat och får tag på en handledare så går det bra med.
Det är ju en sak med de institutioner vi haft ämnen med, där har vi lite koll på folket som jobbar där men annars är inte lätt. Svårt att ens veta vart man ska gå för att få reda på vad de erbjuder, vem är ansvarig, vart kan möjligtvis sekreteraren sitta...

Jag och Kristin bestämde oss för att vi skulle vilja veta vad pediatrin(barnkliniken) hade att erbjuda, men vi har inte den kursen förrän nästa år och därmed ingen koll alls på vart vi skulle få fram den information.
Under vår förlossningspraktik träffade vi en helt underbar barnläkare som var där på sin jour för att ta emot en prematur. Tyvärr kom vi inte ihåg vad mannen hette men vi letade upp förlossningsläkaren som var med och frågade honom, han visste inte heller men tog reda på det åt oss. Så med hans namn på en lapp traskade vi över till barnkliniken för leta reda på honom. Vi frågade porta'n(vid entren på alla kliniker sitter en man(oftast man i alla fall) som tar emot posten, svarar på frågor från patienter som undrar vart dom ska osv. Kan dock väldigt sällan engelska) om han visste vart vi kunde hitta mannen på lappen. Han hänvisade oss till första våningen och hade tur som sprang vi på honom i korridoren där. Han kände faktiskt igen oss och undrade vad vi gjorde där. Han tog reda på vem som var ansvarig och hade thesis frågeställningarna. Men innan vi gick berättade han oxå att han själv hade två thesis områden som han erbjudit till de ungerska eleverna som han kunde erbjuda oss om vi skulle vara intresserade.
Efter att ha funderat ett par veckor och kolla upp lite andra alternativ så bestämde vi oss för att leta reda på läkaren på barnkliniken igen för att fråga vad det skulle innebära lite mer om vi valde hans ämnen. Även den här gången hade vi tur och sprang på honom i en korridor, han säger att han är lite upptagen men att vi kan åka med honom upp i hissen. Det slutar med att vi pratar med honom i säkert 20 minuter(och det är inte vi som tar tid, utan han som drar ut på det). Han föreslår att vi ska gå med honom några timmar varje vecka enskilt under ett år och göra någon mindre variant av studie. Specifikt ämne bestämmer vi inte utan bokar en tid(han förslår dagen efter men vi har prov och sen är det jul och nyår) i början på januari för att diskutera det närmare. Vad vi hört från de som går åren över oss är ett stort problem med handledarna att de aldrig har tid men vi verkar ha hittat ett riktigt guldgruva. Alla gånger vi träffat honom(även när prematuren föddes) har han alltid tagit god tid till oss, svarat på alla frågor(med en helt ok engelska) och utan att verka irriterad eller stressad.
Att få lite extra tid på sjukhuset är en bra erfarenhet och ungerskan kommer få sig en ordentlig utmaning, ska bli spännande att se hur det funkar.

Tentaperiod

Det går alltid lika fort, innan man vet ordet av är tentaperioden där igen. Den här gången har jag 11 tentor, till skillnad från tidigare år då det varit 3-4 stycken är det ganska många. Jag tror att innehållsmässigt är det kanske lite mycket som det brukar men när det är så uppsplitrat så känns det inte lika svårt men det är däremot lite mer logistik att organisera en bra ordning(vi blir erbjudna ett par datum i varje ämne sen får man lägga upp det som man tycker passar själv).
Har avverkat 8 av dessa proven till nu, kunde göra ett par av proven innan tentaperioden så det hela har varit ganska avslappnat. Faktiskt en tentaperiod som är ganska njutbar.

48 timmars shift

Är ganska nyss hemkommen efter att ha vart på förlossningen i 2 dygn. Sammanfattningsvis har det vart otroligt bra.
det är enormt frustrerande att inte kunna språket ordentligt, de allra flesta sköterskor och barnmorskor pratar inte engelska vilket leder till frustration från båda parter. Vi vill gärna va till hjälp men krävs då att de har tid att använda lätta ord(och gärna inte i 120). Plus att man skulle vilja gratulera föräldrarna mer än några väldigt taffata ord.

Hela deras system på kliniken är uppbyggd på att ha elever där dygnet runt(de finns elever där dygnet runt hela veckan hela skolåret) då vi förväntas assistera på kejsarsnitt och andra gyn operation där det behövs. Dagtid finns det vanligvis extra folk om det behövs men på natten är vår givna uppgift.
De vaginala förlossningarna å andra sidan får man vakta annars sker de utan oss. Där behöver de inte vår hjälp och är då upp till oss att se till att vi är uppdaterade om vad som sker. Oxå en källa till frustration som vi dock lärde oss attdet lönande sig vara jobbig och fråga hela tiden eller hänga i korridoren för att se vart aktionen var.
Sen är det även hela grejen med olika doktorer, vissa är super trevliga andra mindre trevliga. Visa tar sig tid och undervisar andra kunde inte bry sig mindre.

Under de två dagarna såg jag 7-8 vaginala förlossningar, assisterade på 4a kejsarsnitt, såg ett par andra kejsarsnitt och operationer och assisterade även vid en hysterektomi.

Sista kvällen och natten var dock som ett enda långt äventyr. Började vid 18 med att vi precis missar en förlossning(kommer när dom går ut med barnet), då är jag lite smått irriterad då samma sak hände ett par timmar tidigare. Vi tar reda på när nästa förlossning är beräknad vilket är en timme så vi kommer tillbaks efter ca 30 min. Precis i tid visar det sig, och doktorn som är där tar sig verkligen tiden att förklara och visa och det blir en jätte fin förlossning. Efteråt går vi och kollar in bebisen som precis fötts. Det visar sig då att barnjouren är där och kollar till ett barn som mår lite dåligt, han tar sig tid att förklara och visa. Direkt efter det är nästa förlossning igång, med en prematur från v 25. Även här tar sig barnläkaren sig verkligen tiden att förklara och låter oss lyssna på hjärta och andning. Otroligt spännande! Det var full kalabalik men han var hur lugn och cool som helst.
Hinner knappt sätta oss ner innan nästa förlossning kör igång. Nu är det midnatt och vi är ganska trötta. Det finns dock ytterligare en kvinna på förlossningen men det verkar dra ut på tiden så vi frågar om de har möjlighet att komma och hämta oss när det börjar hända grejer. Doktorn tycker dock vi sett tillräckligt för dagen och tycker vi ska sova. Vi är dock inte redo att ge upp riktigt än så vi sätter på en film för att hålla oss vakna, men när den är slut är vi lite för trötta för att vara påträngande och ivägen så vi släcker och somnar. Klockan 3 knackar det dock på dörren. Jag är snabbt på benen, går som på ren rutin(måste va nattskiften hos Stefan som satt sina spår, då var det verkligen upp och hoppa så fort han larmade). Det är visst ett kejsarsnitt och de behöver assistans, de andra tjejerna rör inte en fena så jag springer iväg. Totalt nyvaken, förstår inte riktigt vad som händer förrän operationen är i full gång, mycket märklig känsla. Den drar ut på tiden då patienten är lite överviktig och har mycket ärrvävnad från tidigare kejsarsnitt. Strax efter 4a är operationen över och jag går och lägger mig.
Hinner bara somna innan det knackar på dörren igen, jag är uppe och öppnar igen, nu är det visst riktigt bråttom. Försöker få igång Christiane som i alla fall lyfter huvudet men hon bara kollar på mig och doktorn skyndar på så jag springer. Tycker det är väldigt suddigt och tänker att jag måste vara väldigt trött innan jag inser att jag glömt glasögonen. Springer tillbaks och hämtar dom, sen upp på op. Det tar 10-15 min från att jag vaknar till barnet är ute. så vid halv sex är jag tillbaks i sängs igen. Trött men ganska nöjd för nu hade jag börjat fatta rutinen. Fick inte längre otåliga blickar från op-sköterskan när jag skulle ta på op-rock osv. Men när det var dags att gå upp vid sju igen var det riktigt segt.
Spännande dagar har det verkligen varit! Längtar redan till nästa tillfälle till våren

Zagreb

Under 3e året, någonstans när det var som tyngst, började vi, några tjejer i klassen) prata om att nästa år(dvs detta året) då ska vi minsann få tid för annat oxå. Då ska vi åka iväg och göra något roligt tillsammans. Sedan dess har detta samtals ämne kommit upp ganska många ggr. Förslag på olika resmål osv.
Under hösten har vi pratat vidare på detta men lite mer konkret. Från början var det många med men under tidens gång droppade den ena eller den andra av pga olika anledningar tillslut var vi fyra kvar. Så vi hyrde en bil, bokade ett hostel och så bar det av till Kroatien. Vi skippade fredagens lektioner och började åka tidigt på morgonen. Efter ca 6 timmars bilfärd var vi i Zagreb.
Vi hade en jätte fin helg där, var lite kallt men ok ändå. På söndagen tog vi vägen hem via ett fint slott vi sett på bild i samband med att vi googlade Zagreb och Kroatien, hur mysigt som helt var det.
Så den där resan blev äntligen av och det blir nog flera i framtiden oxå.

Ledig

Vi har förmånen på mitt universitet att ha en veckas höstlov. Det blir något att se fram till under terminen och det är alltid lika skönt att få den veckan att komma ikapp med sånt som inte hinns med när man är i skolan hela dagarna.
Nu är det alltså dags igen, härligt!

Obstetrik

Jag gillar verkligen obstetriken men detta landet har en del märkliga inställningar.
Bla måste alla mammor som väntar tvillingar vara inlaggda på sjukhuset helst redan från vecka 35. Nog inte särskillt uppskattat av de flesta skulle jag gissa, har träffat en som var ganska less efter att ha vart där i 3,5 vecka. Hon ville helst bara ha ut barnen och åka hem till de andra äldre barnen som väntade hemma.
En annan grej är att alla mammor har obligatorisk mödravård med minst 3 ultraljud. Har de inte gjort det blir det stora problem med försäkringen.
Ja listan kan göras lång ren och jag har inte ens gått en fjärdedel av kursen...

Rullar på

Ja detta året är faktiskt ganska soft. Går visserligen i skolan hela dagen men sen är man hyfsat ledig. Har lite prov nu och då men inte så det känns jobbigt. Man kan göra annat utan att det dåliga samvetet gnager hela tiden och det är helt fantastiskt.
Ämnena vi läser är roliga, lärarna(de allra flesta) är engagerade och duktiga. Vi har haft flera lärare som erbjudit oss komma utöver den tid som erbjuds från skolan. Gå med på deras shift eller någon viss undersökning osv.

Med andra ord njuter jag av tillvaron

Annars då

Annars har det även hunnit hända en hel del privat. Sista veckorna av sommar innebar ganska mycket flängandes hit och dit. Träffa vänner lite här och där. Ibland planerat ibland inte alls.
Totalt han jag med att sova i 12 olika sängar under de ca 8a veckorna jag var i sverige.
Men det stora som hänt är ändå att jag har en ring på fingret. De ni, känns väldigt stort, spännande och fantastiskt kul.

Ny termin

Så hade då en ny termin börjat. Det är otroligt hur stor skillnad det är jämnfört med förra året. Stressnivån är obefintlig, tempot är helt ö everkommligt, alla är harmoniska och glada på ett sätt som jag inte sett sedan första veckorna i ettan.
Visst har vi extremt mycket lektioner men det är ok när man kan gå hem och ta den lugnt sedan så man hinner återhämta sig emellan dagarna. Dessutom läser vi massor med spännande ämnen detta året vilket oxå gör det roligt. Obstetrik och gynekologi, kardiologi och hematologi, anestesiologi, kirurgi, ortopedi, pulmologi, radiologi och lite till.
Den stora höjdpunkten kommer i november när jag och 2 till ska vara på förlossningen i 72h i sträck. Mycke spännande ska det bli.

Praktik fort.

Ja, praktiken va en riktigt höjdare. Hade lite olika överläkare och underläkare under de fyra veckorna jag var där och alla var trevliga och väldigt kunniga.
I början var allt nytt, göra dikteringar var väldigt märkligt och rutinerna helt okända. Kändes så fånigt att sitta där och prata in saker, satt helst själv i rummet i början och jag tyckte det va så pinsamt att nån skulle behöva lyssna på mig. Men det släppte eftersom, och snart kändes rutinerna rätt ok. Visst är det en del kvar som ska in i ryggmärgen men nu har jag iaf kommit igång.
Kontentan är att den var hur bra som helst, sista veckan kändes det riktigt tråkigt att sluta. Det var ju några patienter som jag följt lite extra under den tiden och som jag gärna velat se vad som händer med(en patient var jag faktiskt tvungen att ringa och kolla upp efter ett par veckor för att se vad som händer med honom. Det var skönt att höra att han fått komma hem, jag visste ju inte ens om han skulle överleva eller inte när jag slutade). Jag kan inte ha haft en bättre praktik, var verkligen super bra!

Tjat

Nu har mina föräldrar vart på mig flera gånger att det är dags att uppdatera bloggen. Så ok nu så

Praktik

Ja då har jag varit mina första dagar på medicin praktik och jag trivs så bra. Överläkaren är kanon, verkar aldrig särskilt stressad och svarar gärna på frågor. Alla underläkare jag stött på hittills har varit väldigt trevliga och villiga att förklara och visa. UL som jag går mest med Magnus har varit helt fantastiskt, har på alla sätt tagit sig tid att visa rutinerna och uppmuntrat mig att göra saker själv trots att det innebär att allt tar mycket längre tid för honom oxå. Avdelningen har rätt god genomströmning av patienter så jag lär få se mycket olika sorters patienter, plus att det varit rätt lugnt än så länge vilket oxå bidragit till att jag haft möjlighet att göra saker. Bra att komma in i rutinerna medan det är lugnt så kan jag ju faktiskt till och med göra lite nytta när det väl behövs.
Kan nog inte ha fått en så mycket bättre start faktiskt.

Värmen och Sverige

Nu ikväll har vädret äntligen en liten dipp i temperaturen, vilket verkligen var på tiden. Den konstanta värmen är ju inte rolig alls tillslut. Det är bara vid polen det är uthärdligt, resten av tiden spenderas konstant varm och kvalmig. På natten är det att välja emellan brummet från fläkten eller hetta. Att va ute och uträtta ärenden är inte något större hit heller.
Så nu ska det verkligen bli skönt att komma tillbaks till Sverige. Imorgon börjar första etappen av resan genom att åka upp till Budapest med Kristin och spendera natten hon hennes kompis där. Sen bär det av till Sverige på onsdag. Och på torsdag har jag första dejten med kompis inbokad, fika med Lisa :)

SOMMARLOV

Ja det blev även sommar lov denna sommar. Det trodde jag verkligen inte att jag skulle få där i vintras när allt bara gick fel.
Idag hade jag alltså sista tentan och jag var så extremt nervös, ville verkligen klara mig. Provet var väll knappast det bästa jag gjort men jag klarade mig och nu är det över. Detta långa hemska år är över, jag har klarat 3e året och nu börjar det roliga på riktigt.
Ser otroligt mycket fram emot alla roliga ämnen vi ska ha nästa år.
Men först är det en lång underbar sommar som hägrar. Nu har jag en vecka här nere att vila ut och bli brun innan jag åker hem till Sverige igen.

Slutspurten

Nu är det alltså bara ett prov kvar, patologi. Och hägringen av sommar lov är väldigt stor, vore så fantastiskt skönt att bli klar innan sommaren. Men ack så trött man är nu, det är ju bara att konstatera att man inte är lika effektiv som man kan vara. Men jag och Kristin kämpar på så gott det går och med lite flyt och en glad examinator så kan detta långa år snart vara över.

Biblioteket och flytt

Erik har under dessa två år han bott här mer eller mindre inte satt sin fot på biblioteket (iaf inte pluggat där, bara vart förbi och fikat med mig någon gång). Jag å andra sidan spenderar ganska mycket tid, framförallt detta året och ännu mer så under tentaperiod.
Så jag har ju tyckt att han borde ge biblioteket en chans, då får han ju faktiskt träffa mig lite mer men han har varit ganska svår flörtad så jag hade get upp.
Men så här om dagen var han förbi, efter ett ärende i stan, och fikade med mig. Kristin frågar om han tänkt stanna och plugga, och till min förvåning så bestämmer han sig faktiskt för stanna en stund. Det går ganska bra, han sitter kvar hela eftermiddagen. Han kommer till och med tillbaks dagen efter och stannar hela dagen. Till sin egen förvåning går plugget faktiskt bra plus att han får fin utsikt som bonus. Och jag är glad att få ser han lite mer än vanligt.

Han har även i dagarna skrivit kontrakt för en ny lägenhet till hösten. Rebecca, min kära vän, har bestämt sig för att inte komma tillbaks till hösten utan ska istället börja 3e året i Budapest. Så hennes lägenhet blev plötsligt ledig. Eftersom den är samma standard och prisklass som Eriks nuvarande lägenhet men med den stora förmånen att det är två gator bort från min lägenhet så har han bestämt sig för att ta över den(då kom i alla fall något gott ur eländet att Rebecca inte kommer tillbaks)
Jag har allt en fin pojkvän som väljer att flytta för min skull.

Det där extra provet

Läraren ringde upp mig senare samma dag och sa att nu satt upp mig på listan med de som skulle få ta provet veckan därpå.
Och ja tro det eller ej men det gick ju faktiskt bra. Det kändes faktiskt helt overkligt.
Professorn ropade in mig och gav mig det organ jag skulle bli testat på. Han gav mig lite tid att kolla på det innan han började examinationen.
Jag börjar med att säga fel diagnos, men han rättar mig och jag finner mig snabbt till rätta och han ställer ett par frågor som egentligen var rätt ok och alla relaterade till det vi höll på med(oftast ställer han minst en fråga på något annat ämne som inte alls är relaterat till organet du fått). Sista frågor villa jag bort mig i men av någon anledning så tycker han ändå att min prestation var tillräckligt bra för att få klara mig.
Det tog mig flera dagar att fatta, var tvungen att fråga Kristin flera gånger om jag bara inbillat mig eller missförstått professorn. Men hon trodde inte att så var fallet(hon var precis bredvid mig när jag blev examinerad).

Som sagt, starten på den här tentaperioden är SÅÅ mycket bättre än förra.

Motivation

De där uppmuntran jag fick av min lärare blev verkligen en vändpunkt.
Det här året har varit varit från dag ett i princip, och motivation har varit ett allt större problem(eller snarare bristen av den). Inte så att jag tvivlat på det jag gör, men det har inte känts direkt roligt. Jag har ju pluggat med har varit ur ett måste snarare än att vilja och glädje. När det sedan inte blir några vidare resultat är det som att gå i motvind hela tiden. Framförallt hösten och vinter var bara en lång uppförsbacke kändes det som.
Sen har våren egentligen gått bra, har ju klarat allt som jag ska men känslan i benen efter den där uppförsbacken har ändå levt kvar. Men så kom fantastiske István in i bilden och lyckades säga precis det som behövdes för att motivation skulle återvända.
Helt plötsligt var glädjen och motivation tillbaks. Det har varit en helt annan känsla att plugga de senaste veckorna, jag sitter inte längre på biblioteken och kollar på klockan och undrar när jag kan gå hem utan ser istället hur kort tid det är tills det stänger och jag måste gå hem.

Sprang på István igen idag för första gången sedan den fredag för snart 3 veckor sedan(höll för övrigt på att köra in i en parkerad bil med min cykel för jag blev så glad av att se honom). Jag berättade vilken oerhörd uppmuntran han varit för mig och tackade så mycket för det.

Angagerad lärare

Vi det här året haft en helt underbar lärare i patologi, inte professorns som håller föreläsningarna(han är oxå bra) utan han som är med oss på obduktionerna och histologilabbarna.
För det första är han en naturbegåvning vad gäller att lära ut, det verkar bara sitta i blodet. Han lyckas få allt verka intressant, lätt och självklart. Han ser sig själv som våran tjänare och är verkligen mån om att vi ska lärare oss och tycka det är kul.
Eftersom jag är gruppledaren så är det jag som hållit den mesta kontakten med honom vad gäller schema ändringar och andra frågor. Och jag har mer än gärna gått på hans lektioner(har missat väldigt få av hans lektioner) för att jag vet att det ger mig något. Med andra ord han vet vem jag är och vad jag går för.
Så igår när provet(inte tenta) i patologin gick åt skogen så hörde jag av mig till honom(sms) för att ta reda på vad som gäller för ett omprov(så jag skulle kunna sova den natten) varpå han faktiskt ringer upp mig och säger att han kollat på provet och godkänt mig. Så jag sov riktigt gott inatt.
I dag när jag träffade honom så säger han att han tycker jag ska gå upp på en för-deltenta(tentan är i tre steg och man kan göra första steget i ett förprov utan att förbruka en tentagång) nästa vecka. Det hade jag redan uteslutit, man måste ha ett bättre snitt på sina prov under terminen och i och med att jag bara precis klara mig på den här sista är det kört. Men han sa att om jag vill så skulle han fixa så att jag får göra förprovet ändå. Det gör otroligt mycket för min motivation att han tycker jag är en så pass bra elev att han är villig att göra det för mig. En mycket välbehövd uppmuntran och boost i uppladdning inför tentaperioden,

tenatperiod

Nu är den ett faktum. Datumena är bokade, schemat fastlagt. Dags att börja ladda för 6 veckor med stress och press. 2,5 vecka kvar till TENTAPERIODEN
Måtte jag ha bättre flyt denna gång.

Kecskemét

Igår hände något ovanligt, jag och Erik gjorde en dagsutflykt till en närliggande stad. Detta är verkligen inget som tillhör vanligheten, framförallt inte detta år.
Men nu var det så att jag har några vänner som va på besök i Ungern och de skulle vara i just Kecskemét över helgen hos en familj där. Så jag tog mig tiden att åka upp och träffa dom. Fantastiskt roligt. Kecskemét är bara en timma med tåg här ifrån och det va bra att bara få lite miljöombyte vad gäller stad och umgänge, det gjorde gott. Den ungerska familjen som va värd såg till att vissa oss runt ordentlig, hann med stadstur, besök på konst museum och zoobesök.
En lyckad dag helt enkelt, kul att träffa Greg och Vonnie, trevligt med en ny bekantskap i den ungerska familjen(dom hade sju barn!). Massa sol och frisk luft.
Sådana här dagar är det inte gott om detta året och kanske just därför uppskattar jag dem desto mer oxå. Ger mig en känsla av att det är som vanligt(annars är jag rätt insnöad på skolan detta året)









En liten rolig grej var att när vi var på museet så stod jag och läste på en skylt när jag plötsligt hör några pratar svenska så jag utbrister "är ni svenskar". Vilken de var. Det är lite märkligt, jag reagerar väldigt fort på att folk pratar svenska när det inte är människor jag känner. Det är ändå så pass många svenskar och norskar att man hör det lite nu och då men då reagerar jag inte alls på samma sätt.

Nu har det vänt och pytte bebis

Nu börjar tiden när man inte längre klär på sig för att gå ut när man kommer in istället.
Imorse innan jag gick till skolan var det redan 18 grader i skuggan, när jag sedan kom hem mitt på dagen var det 25. Helt underbart! Varmt utan att det blir för mycket och det är svalt och skönt att komma in. Det kunde gärna stanna så här, helt lagom. Dessväre vet jag ju att en bit in i nästa tentaperiod kommer jag tycka värmen är smått olidlig då den inte längre går att hålla ute ur lägenheten. Men nu ska jag bara njuta av sol, värme och syrener som luktar underbart.

Idag på patologin fick vi se ett fall av en utomkvedshavandeskap en liten liten bebis(10-12 veckor gammalt foster) som var ca5 centimeter men så söt. Alla va helt förundrade över att den såg som en riktig bebis med fingrar, tår, öron... ja rubbet fast bara väldigt liten. Det är sånt som tar tag i hjärtat lite extra.

tandläkarbesök

Förra veckan var det dags. Jag undviker gärna att gå till tandläkaren, och sedan man måste betala ännu mer så. Gå och betala för något som bara gör ont och är obehagligt, nej tack
Men nu gick det faktiskt inte att undvika, jag hade lyckats bita av en tand. Ringer min kära vän som har koll på vart man ska gå för diverse besvär. Hon fixade en tandläkar tid till mig morgonen efter och kör mig dessutom dit.
Vi kommer in i väntrummet, det är två personer före mig.
Person 1 går in, kommer strax ut igen och sätter sig.
Person 2 går in, kommer oxå strax ut och sätter sig igen.
Jag går in, tandläkaren tar sig en titt, konstaterar att detta ju måste fixas. Undrar om jag vill ha bedövning. Ja tack! Han sätter bedövningen och ber mig gå ut och vänta på att den ska sätta sig. Person 1 går in igen, kommer ut och sätter sig en stund senare igen.
Person 4 går in, kommer ut och är färdig.
Person 2 går in igen blir klar och så är det min tur igen.
Han lagar mig tand, efter mig går person 1 in igen.
Allt detta sker inom loppet av 40 min. Snacka om att vara effektiv.
Jag lämnade lägenheten strax innan 8, sen var jag i skolan strax före 9.

Trots min aversion mot tandläkare så var han faktiskt riktigt trevlig, plus för en lagning tog han inte mer än ca 300 kronor. Här snackar vi bra pris! Kan kanske tänka mig att gå till tandläkaren igen innan jag flyttar här ifrån.

Här har våren landat för gott, att cykla nedför gatan är en fröjd för det luktar så gott. Skönt att bara ta en extra tröja till skolan, njuta av värmen på lunchrasten osv.

Det är väll på tiden att uppdatera nu kanske.
Veckan hemma i Stockholm va jätte skön. Underbart att träffa familjen och ha tid för Erik. Lite annorlunda var det dock att komma till ett nytt hus, men det kommer bli jätte fint när det är klart.
Var kul att träffa familjens maskot Moses oxå(han var borta ett par månader under sommar/höst men kommer sedan tillbaks) även om han såg lite skamfilad ut då han var rakad på sidorna.
Hann även med att träffa några få vänner, jätte kul!
Veckan efter ledigheten var det så klart full rulle igen, lite segt att komma igång igen men till slut så. Hur provet från förra veckan gick återstår dock att se men proven innan lovet gick helt klart över förväntan.
Nu har vi några veckor utan prov, skönt!

Lov

Då är det nästan lov! Har visserligen lektioner men ingen direkt press på prov vilket ärv skönt.
Det här året tar verkligen enormt på krafterna, mycket mer än jag trodde, och det gnälls en hel del, men allt är ju inte dåligt.

Det är verkligen fantastiskt med mer kliniska ämnen, och fantastiskt att få vara på sjukhuset å se patienter.
Vi har dessutom fått turen den här terminen med att få underbara handledare som är med på avdelningen. Dom tycker verkligen det är kul att vara där med oss, och skulle kunna hålla på längre, vi får ofta avbryta för att vi måste till nästa lektion. De är i tid, de är förberedda, glada att se oss... gör det roligt och bra för oss på alla sett.
Vi har hittills aldrig träffat en patient som inte är villig att låta oss fråga dumma frågor, klämma här och där och lyssna hit och dit.

Vi får en av Europas bästa patologi undervisning här. Vi ser och är med och utför flertalet obduktioner varje veckan. Har även här en bra lärare, en som är en riktigt naturbegåvning på att lära ut. Är oerhört passionerad för det han gör och lyckas smitta av det på de flesta. Vi har efter ett par månader rätt bra koll på vi ska gå till väga, vad vi ska kolla efter. Kanske inte alltid kan ställa en färdig diagnos men ofta peka ut de viktigaste skadorna i kroppen, och detta väldigt mycket till allas vår underbara Istvan.

Men det ska onekligen bli helt ljuvligt med en vecka i Sverige. Att äntligen få vila kropp och själ ett par dagar, å så underbart.

En regnig fredagkväll

Som så många tidigare kvällar stod vi där i ett av Szegeds gathörn och pratade.
Men den här kvällen var något annorlunda, och det var inte regnet och kylan( i det annars varma soliga Szeged) som var annorlunda.
Många olika samtals ämnen har avklarats i Szegeds gathörn men inget som liknade detta. Det började som ett samtal mellan vänner och slutar med ett samtal mellan en pojk och flickvän.

Tre månader senare är jag på väg hem efter ytterligare ett gathörnssnack, det har börjat regna och jag är glad långt in i hjärtat för han är min.

Chokladbutik

I veckan tog jag mig för första gången in i en nyöppnad butik i stan, dom har MASSOR med choklad i alla dess former. Livsfarligt, men sådan tur då att jag inte har så mycket tid att gå in där.

Karuselen fortsätter

Det som gör det här året annorlunda är att det i princip inte finns någon naturlig andnings paus, det bara fortsätter utan slut. Har ju nu i alla fall lärt mig att jag måste ta pauser emellanåt för att orka, men det är svårt att inte göra det utan att det dåliga samvetet knackar en på ryggen.
Veckorna innan påsklovet så är det extra mycket, prov och extra möten att springa på, alltså bäst att inte känna efter så noga utan bara fortsätta som vanligt. Proven handlar det mest om att bara överleva och utan större negativa konsekvenser.
Mötena med olika fakulteter är ju viktigt, det är ju vår chans att göra någon skillnad, allt vårat gnäll blir inget konstruktivt om vi inte säger det till de som kan göra något åt situationen. Samtidigt är man lite rädd att trampa någon professor på tårna, man har ju faktiskt sommartentorna kvar att klara, alltså vill man så diplomatiskt som möjligt lägga fram våran kritik(å även beröm). Så för att det ska bli bra krävs lite energi, som vi egentligen inte har, den får man skrapa ihop på något sätt ändå.

På tal om något helt annat, hade vi helt underbart vårväder förra veckan, dumpade stora vinterjackorna och gick i enbart en extra tröja. Riktigt njöt av sol och värme för sedan kastas tillbaks i kyla(med andra ord enbart 8-10 grader istället för 18-20) igen, det är ju bara att inse att våren inte riktigt hittat hit än.

Ambassadören

I början av veckan blev jag uppringd av skolan, Sveriges ambassadör skulle komma till Szeged och ville träffa de svenska eleverna. Så jag fick i uppdrag att informera de andra svenskarna om detta möte. Så under veckan har teorierna florerat om vad mötet skulle handla om.
- Sverige är i krig
- De vill bjuda på en semla
- De vill betala av våra studielån
...

Så idag var det dags. De allra flesta svenskarna var faktiskt där, nog första gången vi va samlade så ordentligt. Efter en stund kom program direktören(proff. Szabo) för oss utländska studenter med ambassadören Cecilia Björner och hennes sekreterare Johan.
Efter lite floskler från Prof. Szabo lämnade han oss och mötet övergick i svenska. Fick lite allmän information om ambassaden och vad vi kan förvänta oss av dem etc.
Måste säga att jag är ganska imponerad över att hon tar sig tid att komma hit och träffa oss, och över hennes uppriktiga intresse för hur vi upplever livet här och hur de kan vara till hjälp.
När de sedan frågar hur de kan hålla kontakten med oss och jag på lite skämt föreslår facebook(har en grupp där för oss svenskar här i Szeged där) så nappade dom direkt(ytterst komiskt, utlöste ganska mycket skratt). Ambassadören själv hade inget konto, men hennes sekreterar hade ett. Men så ville de även ha en emailadress för att vara på säkra sidan, så nu har ambassadören min email.

Hoppas något gott kan komma ut från det här.

Att göra på en tråkig lektion och lite bilder

Mikrobiologi är inte direkt favoritämnet hos någon i klassen skulle jag gissa(av den enkla anledning att lärarna inte är särskilt bra). Vi har mycket hyss för oss under labb/seminarietimmarna(under storföreläsningar kan man sitta å läsa något annat men när vi är bara våran klass funkar det inte, är alldeles för uppenbart) för att få tiden gå:
- hänga gubbe(jag kom på världens bästa ord för ett par veckor sedan, höll Kristin sysselsatt halva lektionen med den. Kan dock tyvärr inte avslöja vilket ord för framtida hängagubbe.)
- olika personer ritar olika delar av en kropp, utan att se vad de andra ritat(ni vet när första personen ritar ett huvud sen viker och skickar vidare...). Risken med den är att hysterisk skratt utlöses när gubben är färdigritad och man kollar på resultatet.
- Att en person får i uppgift att få läraren(eller någon annan) att säga ett sedan tidigare överenskommet ord. Detta kan bli väldigt kul det med, framför allt när inte alla i klassen vet om vad som händer och undrar varför personen frågar så konstiga och helt orelaterade frågor.
- leka med tändstickor(hade en tjej i klassen och höll alla sysselsatta ett bra tag med sina tändstickstricks.)
- rita på grannens papper
- rita på grannen
- få in läraren på vilospår som är mycket roligare än det vi gör just för stunden, som att prata om hundar i mikron osv.

... och även se till att läraren inte är allt för medveten om vad pågår.

Förra veckan skulle vi göra en bakterieodling där olika bakterier ger olika färger och då tristessen va på topp mot slutet av lektionen så var det ju tvunget att vara lite underhållande på något sätt så vi "målade" med bakterierna, vi visste ju vilka bakterier som skulle bli vilka färger. Och detta blev resultatet:
(går kans ke inte att se men det är bl.a. en elefant och en drake)

Lärarna på departementet tyckte detta va så kul att dom har tagit kort på den och ska använda den i deras föreläsningspresentation.





Har gått igenom lungsjukdomar i patofysiologin och jag fick äran att vara försökskanin.

Sverige

I år ska jag åka hem över påsk lovet. De tidigare åren har jag varit kvar här, men i år vill jag åka hem till sverige en sväng. Har inte varit hemma sedan september, så det är dags att fylla på familjedosen en aning. En stor bonus är att även Erik följer med(då blir ju även resan ett nöje), känns jätte kul att ta med han hem.
Så nu är det bara att lägga i växeln och plugga ordentligt ett par veckor sen blir det en veckas skön ledighet. Gött att ha något att se framemot.

ett par bilder

Här kommer ett par bilder från när vi(min grupp) väntar på att våran handledare ska avsluta sin operation. Vi är rätt duktiga på att vänta vid det här laget. Än så länge är det ingen som gnäller för mycket, stress nivån är med andra ord rätt låg. Tentor känns långt borta och istället uppskattar alla lite socialkontakt som inte är virtuell.
Plus att alla är glada åt att vi har handledare som pratar bra engelska och som inte tycker uppgiften att ha oss som bihang några timmar är allt för betungande(det vill säga att vi väntar på något gott)

(inte jättebra kvalitet, taget med mobilkamera)

Veckans medicin praktik

Efter sedvanlig förvirring över vem och vart så fick vi reda på vad våran nya handledare hette, och vart ungefär vi kunde hitta honom så bar det iväg. Vi kom i på avdelningen och blev ombedda att sätta oss ner och vänta, han skulle snart komma tillbaks från sin lunchrast va beskedet.
Han kom, presenterade sig... Sen tar han med oss in till en patient och ber oss ta patient historia och sen lämnar oss. Där står vi 4a förvirrade själar och undrar varför i hela världen vi inte har med oss ungerska böckerna. Vi har inte använt oss av vår redan bristande ungerska på två månader och känner oss minst sagt rostiga, men vi lyckas tillslut med gemensamma krafter få ur oss ett par meningar. Då instöter nästa problem, förstå svaren. Efter lite konfererande så enas vi om vad svaret var och så fortsätter det ett tag tills kvinnan i sängen bredvid avbryter, på engelska, att vi missförstått. Med hennes hjälp lyckas vi få fram nödvändig information tillslut.
Suck för att inte kunna ungerskan bättre, att träffa en patient som man kan kommunicera med utan språkproblem kommer kännas som en dröm. Förut var jag lite orolig att det skulle vara pinsamt eller nåt med patient kontakt i början, och det är det väll kanske men det är ju enbart på grund av den enorma språkbarriären. Och det är ju knappast begränsat till patientkontankt, det är ju vardag, så det tar liksom udden av pinsamheten.

Någon som sett...

... det där Asterix och Obelix avsnittet/programmet när dom är i Rom, eller något sådant, och dom ska få tag på något papper och blir skickade mellan tusen olika människor. Så är det att leva i Ungern vissa dagar.
Denna vecka skulle vi ha våran första praktik på kirurg avdelningen(inga operationer, bara pre- och postoperativt men i alla fall, vi är på en avdelning).
Som vanligt är förvirringen stor, vi har inte haft någon kontakt med den avdelningen innan, och vet med andra ord inte alls vad som gäller. Vem som är vår handlerare? vart han/hon skulle kunna tänkas finnas? Osv.
Jag lyckas tillslut få reda på namnet, efter lite upp och ner i ett par trappor lyckas vi även få fram att han ska gå att hitta på 3e våningen. Tro det eller men han finns faktiskt där. Men det går ju inte för sig att gå runt i våra privata kläder så han ber oss byta om. Visst säger vi, vart??? En trappa upp.
Vi går en trappa upp, hittar absolut ingen och inget där. Stöter dock på ett någon tillslut som hänvisar oss en trappa ner, vi går en trappa ner, där hänvisas vi en trappa upp igen. Där är det fortfarande lika tomt, ytterligare en person kommer, från henne får vi reda på att jo det rummet finns där men det är låst och att nyckel går att få tag på hos vakten 4 trappor ner.
Vi börjar traska ner och lyckas med bedriften att få ut en nyckel hos vakten genom att säga vit och göra en gest för en rock(jag kan inte för mitt liv komma ihåg orden för rock, det går inte in i huvudet). Vi traskar upp alla 4a trappor upp igen och kommer in i det låsta rummet bara för att inse att det ända som finns där är låsta skåp. Vid det här laget har vi börjat ge upp. Våran lärare har oxå börjat undra vad om hänt(20 minuter har ju gått så inte undra på) och har kommit när vi sitter håglösa i detta rum fult med skåp. Han ringer är snäll nog och ringer efter någon som kommer med en nyckel tills skåpet som ska bli vårat för terminen och ger oss kläder.
Sen, 40 minuter senare kan lektionen börja.

Så då...

... har det börjat igen. Terminen har dragit igång. jag mjukstartat med att gå på lektionerna men låter mig själv va ledig resten av dagen(nästa vecka börjar plugget igen). Är nästan lite svårt att låta bli att plugga men vet att jag behöver få en ordentlig brejk så jag försöker bara ta det lungt.

Det är väldigtlite folk så här första veckan, dels för att det fortfarande är ganska många som pluggar för en sista chans att göra omprov och sedan dels för att många inte kommit tillbaks hit igen. Därav har det varit ganska glest bland bänkarna i skolan.
Schemat som från början såg ut att vara en smärre mardröm har sakta men säkert förbättrats och känns numera helt överkomligt. Det är dock lite opraktiskt att ha 3 dagar 8-16/18 utan egentligen någon riktigt lunch rast, idag fanns det inte ens tid att springa till subway. Får helt enkelt anstränga mig lite mer med att ta med mat(och övertala skolkafét att skaffa mikro så man kan värma den).
Den här terminen läser vi även en riktig medicin kurs(förra terminens medicinkurs var snarare grunder i att ta anamnes och diagnostiska metoder...) vilken känns riktigt kul. Våran(min grupps) praktiska handledare är dessutom riktigt bra, faktiskt mån om att vi ska lära oss. Även vår handledare på kirurgen är riktigt bra, det bådar riktigt gott för terminen! Känns faktiskt som att jag kommer ha lärt mig något till sommarpraktiken i Sverige i sommar.

Termin 6

Nu är tentaperioden ÄNTLIGEN över, jag är redo för termin 6!
Idag gjorde jag alltså sista tentan för den här terminen, och det gick faktiskt vägen. Fanns ju en hel del frågor jag helt klart inte klarat mig på men lyckades dra frågor(3 frågor och ett EKG) som jag faktiskt kunde hyfsat. Känns fantastiskt att det är över, att jag faktiskt får börja nästa termin(även om schemat är en smärre mardröm).

Dags att börja ta tag i detaljer för sommarpraktiken nu, längtar med lite skräckblandad förtjusning till medicinepraktiken i sommar.

Nu ska jag i alla fall till ikea, fylla godis föråden :)

Kakan

Ibland suger det verkligen att vara långt borta från familj och vänner.
I veckan fick en nära vän en liten flicka, och det är SÅ tråkigt att inte kunna träffa dom.
För det mesta tänker jag inte så mycket på allt jag missar när jag är här, livet är ju så fullt här ändå. Men ibland inser jag hur mycket jag går miste om genom att vara så långt borta. Vänner som man inte träffar så ofta. Man missar stora händelser i livet hos de som är mig nära hjärtat; bröllop, nya pojkvänner, begravning och nu missar jag detta stora i att fira ett nytt liv(igen).

Men visst, det är mitt val att komma hit. Min dröm jag får en chans att uppfylla genom att komma hit så jag skulle inte vilja ha det annorlunda, hade t.ex. inte träffat Erik om jag inte kommit hit.
Kan man inte få ha kvar en bit av kakan och äta den?!

Hur som helst. Ett bamsegrattis till Flickan familjen S!

Stor sten

Nu ÄNTLIGEN är patologin avklarad för denna gång. Lättnaden är total!! Den har verkligen legat som en sten över brösten på senaste.
På sätt och vis är det ju tur att det är just patologin jag fått kämpa med i veckor nu, tycker ju faktiskt fortfarande att det är intressant även om jag är lite less på att ha läst samma saker sååååå länge. Egentligen har jag ju kunnat den i veckor redan, och har spenderat de senaste veckorna med att memorera den utantill(vilket ju självklart känns oerhört meningsfullt! NOT).
I morse var det i alla fall dags igen. När läraren läser upp frågorna var det som att hoppet redan gick ur mig vid första. Jag kunde den inte, inte mer än till definitionen. Men jag skrev så mycket jag kunde på de andra två ändå och försökte klämma fram några rader på den första. Men det kändes onekligen ganska hopplöst.
Det var med ganska tunga steg jag tog mig tillbaks dit på eftermiddagen för resultatet(mycket kan man säga om det ungerska tentasystem men är det något som är tacksamt så är det att man för resultaten fort). Läraren börjar ropa upp namnen, spänningen stiger något enormt i rummet. En av mina klasskompisar blir uppropad ganska fort och kommer med tårar i ögonen tillbaks med godkänt prov, helt plötsligt får jag tillbaks hoppet. Jag ropas upp nästan sist, och med spagettiben går jag fram för att hämta provet. Även jag kommer tillbaks med ett godkänt prov.
Där satt vi, jag å klasskompisen, med glittriga ögon och kan knappt förstå vad som hänt. Den där massiva tyngden blev till grus och vi lyfte.

Håll tummarna

Imorgon gäller det!
Tredje gången gillt. Nu bara måste det gå, vet inte om jag har tillräckligt med energi för att göra det en gång till. Det är så oerhört knäckande för självförtroendet och motivationen att göra om något du egentligen tycker du kan.

Tentaperiod

Fick frågan hur det går med tentorna, å jag kan väll inte säga att det går kanon direkt. Är riktigt kämpigt, på ett annat sätt än förut. För det första är det rätt knäckande att plugga och plugga, har ju knappt gjort annat än plugga hela terminen men att det ändå inte ger den utdelning som man tycker man förtjänar tar det emot(kan hålla en lång utläggning om systemet här men jag har inte alls någon lust). Sen just för att det har varit så mycket plugg hela terminen är jag så less på plugga att vissa dagar är det sååå svårt att va duktig, man blir liksom likgiltig tillslut, å det är inte bra alls. Sen finns det ytterligare skolfaktorer som spelar in i ökad stress detta år, som ger många på tredje året ett par extra rynkor i pannan dessa dagar.
Men nu, den här veckan, har jag i alla fall gjort två av mina fyra tentor. En inte särskilt krävande medicin tenta, och en mikrobiologi & immunologi tenta som krävde lite mer men ändå en av de lättare. Så nu har jag "bara" två kvar.

Gott nytt år!!

Det är fantastiskt vackert i Szeged just nu. Snön har legat sedan lucia och igår kom en ny och större omgång snö. Är nog minst en decimeter snö som ligger, önskar jag hade mer tid att va ute och njuta av det. Får väll försöka ta lite tid till helgen och va ute, plus att få har mina grannar kommit hem så då har jag en ursäkt att leka i snön ;)