fredag 26 december 2008

Första stygnen

Under slutet av terminen har vi haft hjärtkirurgi på schemat i kirurgin. Det är en rätt väl fungerande avdelning här som är väldigt stolta över faktum att nästan alla deras operationer görs på ett hjärta som slår. Och det har varje lektion erbjudit oss att komma till operation när vi vill.
Jag och Kristin planerade att gå dit flera gånger men det kom saker ivägen hela tiden, antingen från våran sida eller deras sida. Så på sista lektionen som slutar ganska tidigt frågar läraren om nån vill följa med upp på operation så vi hänger på. Vi hamnar på en bypass operation och står där och kollar över skynket ner på hjärtat som slår samtidigt som de syr fast ett nytt kärl på det. Kirurgerna är riktigt trevliga och förklarar villigt vad de håller på med. Halvvägs igenom frågar de om nån av oss skulle vilja sy igen benet där de taget kärlet ifrån. Vi fnissar lite och tror de driver med oss, vi har aldrig gjort det på riktigt och sista vi gjorde det på låtsas(grishud och attraper) var över ett år sedan. Men han är fult alvarlig och säger att vi får göra det under instruktioner. Jag tar tillfället iakt och får tvätta mig ordentligt och på med sterila kläder(glad att man fick in den rutinen ordentligt på förlosningspraktiken i alla fall). Sen visar en kirurg mig hur jag ska göra och står bredvid under hela tiden jag syr(vilket känns trygt för jag är allt lite knäsvag). Oerhört spännande att stå där och faktiskt sy på riktigt i någon, och kirurgen tycker jag gör ett bra jobb. När det hela är över säger han att vi är välkomna tillbaks och över mer så nästa termin ska vi allt försöka få in några timmar varannanvecka eller nåt. Får väll se hur schemat blir.

Projekt (thesis)

För att få ut våran examen måste vi göra något slags projektarbete(thesis). Vet inte riktigt hur många poäng det motsvarar och det är inget vi har någon direkt avsatt tid för det ska bara vara gjort tills examen.
Till mars ska vi ha bestämt ämne så under hösten har det varit ett återkommande samtalsämne. Man ska ju gärna tycka att det är intressant och gärna ha en handledare som bryr sig och tar sig tid...De olika institutionerna erbjuder lite olika saker men hittar man någon annat och får tag på en handledare så går det bra med.
Det är ju en sak med de institutioner vi haft ämnen med, där har vi lite koll på folket som jobbar där men annars är inte lätt. Svårt att ens veta vart man ska gå för att få reda på vad de erbjuder, vem är ansvarig, vart kan möjligtvis sekreteraren sitta...

Jag och Kristin bestämde oss för att vi skulle vilja veta vad pediatrin(barnkliniken) hade att erbjuda, men vi har inte den kursen förrän nästa år och därmed ingen koll alls på vart vi skulle få fram den information.
Under vår förlossningspraktik träffade vi en helt underbar barnläkare som var där på sin jour för att ta emot en prematur. Tyvärr kom vi inte ihåg vad mannen hette men vi letade upp förlossningsläkaren som var med och frågade honom, han visste inte heller men tog reda på det åt oss. Så med hans namn på en lapp traskade vi över till barnkliniken för leta reda på honom. Vi frågade porta'n(vid entren på alla kliniker sitter en man(oftast man i alla fall) som tar emot posten, svarar på frågor från patienter som undrar vart dom ska osv. Kan dock väldigt sällan engelska) om han visste vart vi kunde hitta mannen på lappen. Han hänvisade oss till första våningen och hade tur som sprang vi på honom i korridoren där. Han kände faktiskt igen oss och undrade vad vi gjorde där. Han tog reda på vem som var ansvarig och hade thesis frågeställningarna. Men innan vi gick berättade han oxå att han själv hade två thesis områden som han erbjudit till de ungerska eleverna som han kunde erbjuda oss om vi skulle vara intresserade.
Efter att ha funderat ett par veckor och kolla upp lite andra alternativ så bestämde vi oss för att leta reda på läkaren på barnkliniken igen för att fråga vad det skulle innebära lite mer om vi valde hans ämnen. Även den här gången hade vi tur och sprang på honom i en korridor, han säger att han är lite upptagen men att vi kan åka med honom upp i hissen. Det slutar med att vi pratar med honom i säkert 20 minuter(och det är inte vi som tar tid, utan han som drar ut på det). Han föreslår att vi ska gå med honom några timmar varje vecka enskilt under ett år och göra någon mindre variant av studie. Specifikt ämne bestämmer vi inte utan bokar en tid(han förslår dagen efter men vi har prov och sen är det jul och nyår) i början på januari för att diskutera det närmare. Vad vi hört från de som går åren över oss är ett stort problem med handledarna att de aldrig har tid men vi verkar ha hittat ett riktigt guldgruva. Alla gånger vi träffat honom(även när prematuren föddes) har han alltid tagit god tid till oss, svarat på alla frågor(med en helt ok engelska) och utan att verka irriterad eller stressad.
Att få lite extra tid på sjukhuset är en bra erfarenhet och ungerskan kommer få sig en ordentlig utmaning, ska bli spännande att se hur det funkar.

tisdag 23 december 2008

Tentaperiod

Det går alltid lika fort, innan man vet ordet av är tentaperioden där igen. Den här gången har jag 11 tentor, till skillnad från tidigare år då det varit 3-4 stycken är det ganska många. Jag tror att innehållsmässigt är det kanske lite mycket som det brukar men när det är så uppsplitrat så känns det inte lika svårt men det är däremot lite mer logistik att organisera en bra ordning(vi blir erbjudna ett par datum i varje ämne sen får man lägga upp det som man tycker passar själv).
Har avverkat 8 av dessa proven till nu, kunde göra ett par av proven innan tentaperioden så det hela har varit ganska avslappnat. Faktiskt en tentaperiod som är ganska njutbar.