Projekt (thesis)

För att få ut våran examen måste vi göra något slags projektarbete(thesis). Vet inte riktigt hur många poäng det motsvarar och det är inget vi har någon direkt avsatt tid för det ska bara vara gjort tills examen.
Till mars ska vi ha bestämt ämne så under hösten har det varit ett återkommande samtalsämne. Man ska ju gärna tycka att det är intressant och gärna ha en handledare som bryr sig och tar sig tid...De olika institutionerna erbjuder lite olika saker men hittar man någon annat och får tag på en handledare så går det bra med.
Det är ju en sak med de institutioner vi haft ämnen med, där har vi lite koll på folket som jobbar där men annars är inte lätt. Svårt att ens veta vart man ska gå för att få reda på vad de erbjuder, vem är ansvarig, vart kan möjligtvis sekreteraren sitta...

Jag och Kristin bestämde oss för att vi skulle vilja veta vad pediatrin(barnkliniken) hade att erbjuda, men vi har inte den kursen förrän nästa år och därmed ingen koll alls på vart vi skulle få fram den information.
Under vår förlossningspraktik träffade vi en helt underbar barnläkare som var där på sin jour för att ta emot en prematur. Tyvärr kom vi inte ihåg vad mannen hette men vi letade upp förlossningsläkaren som var med och frågade honom, han visste inte heller men tog reda på det åt oss. Så med hans namn på en lapp traskade vi över till barnkliniken för leta reda på honom. Vi frågade porta'n(vid entren på alla kliniker sitter en man(oftast man i alla fall) som tar emot posten, svarar på frågor från patienter som undrar vart dom ska osv. Kan dock väldigt sällan engelska) om han visste vart vi kunde hitta mannen på lappen. Han hänvisade oss till första våningen och hade tur som sprang vi på honom i korridoren där. Han kände faktiskt igen oss och undrade vad vi gjorde där. Han tog reda på vem som var ansvarig och hade thesis frågeställningarna. Men innan vi gick berättade han oxå att han själv hade två thesis områden som han erbjudit till de ungerska eleverna som han kunde erbjuda oss om vi skulle vara intresserade.
Efter att ha funderat ett par veckor och kolla upp lite andra alternativ så bestämde vi oss för att leta reda på läkaren på barnkliniken igen för att fråga vad det skulle innebära lite mer om vi valde hans ämnen. Även den här gången hade vi tur och sprang på honom i en korridor, han säger att han är lite upptagen men att vi kan åka med honom upp i hissen. Det slutar med att vi pratar med honom i säkert 20 minuter(och det är inte vi som tar tid, utan han som drar ut på det). Han föreslår att vi ska gå med honom några timmar varje vecka enskilt under ett år och göra någon mindre variant av studie. Specifikt ämne bestämmer vi inte utan bokar en tid(han förslår dagen efter men vi har prov och sen är det jul och nyår) i början på januari för att diskutera det närmare. Vad vi hört från de som går åren över oss är ett stort problem med handledarna att de aldrig har tid men vi verkar ha hittat ett riktigt guldgruva. Alla gånger vi träffat honom(även när prematuren föddes) har han alltid tagit god tid till oss, svarat på alla frågor(med en helt ok engelska) och utan att verka irriterad eller stressad.
Att få lite extra tid på sjukhuset är en bra erfarenhet och ungerskan kommer få sig en ordentlig utmaning, ska bli spännande att se hur det funkar.