Motivation

De där uppmuntran jag fick av min lärare blev verkligen en vändpunkt.
Det här året har varit varit från dag ett i princip, och motivation har varit ett allt större problem(eller snarare bristen av den). Inte så att jag tvivlat på det jag gör, men det har inte känts direkt roligt. Jag har ju pluggat med har varit ur ett måste snarare än att vilja och glädje. När det sedan inte blir några vidare resultat är det som att gå i motvind hela tiden. Framförallt hösten och vinter var bara en lång uppförsbacke kändes det som.
Sen har våren egentligen gått bra, har ju klarat allt som jag ska men känslan i benen efter den där uppförsbacken har ändå levt kvar. Men så kom fantastiske István in i bilden och lyckades säga precis det som behövdes för att motivation skulle återvända.
Helt plötsligt var glädjen och motivation tillbaks. Det har varit en helt annan känsla att plugga de senaste veckorna, jag sitter inte längre på biblioteken och kollar på klockan och undrar när jag kan gå hem utan ser istället hur kort tid det är tills det stänger och jag måste gå hem.

Sprang på István igen idag för första gången sedan den fredag för snart 3 veckor sedan(höll för övrigt på att köra in i en parkerad bil med min cykel för jag blev så glad av att se honom). Jag berättade vilken oerhörd uppmuntran han varit för mig och tackade så mycket för det.