48 timmars shift

Är ganska nyss hemkommen efter att ha vart på förlossningen i 2 dygn. Sammanfattningsvis har det vart otroligt bra.
det är enormt frustrerande att inte kunna språket ordentligt, de allra flesta sköterskor och barnmorskor pratar inte engelska vilket leder till frustration från båda parter. Vi vill gärna va till hjälp men krävs då att de har tid att använda lätta ord(och gärna inte i 120). Plus att man skulle vilja gratulera föräldrarna mer än några väldigt taffata ord.

Hela deras system på kliniken är uppbyggd på att ha elever där dygnet runt(de finns elever där dygnet runt hela veckan hela skolåret) då vi förväntas assistera på kejsarsnitt och andra gyn operation där det behövs. Dagtid finns det vanligvis extra folk om det behövs men på natten är vår givna uppgift.
De vaginala förlossningarna å andra sidan får man vakta annars sker de utan oss. Där behöver de inte vår hjälp och är då upp till oss att se till att vi är uppdaterade om vad som sker. Oxå en källa till frustration som vi dock lärde oss attdet lönande sig vara jobbig och fråga hela tiden eller hänga i korridoren för att se vart aktionen var.
Sen är det även hela grejen med olika doktorer, vissa är super trevliga andra mindre trevliga. Visa tar sig tid och undervisar andra kunde inte bry sig mindre.

Under de två dagarna såg jag 7-8 vaginala förlossningar, assisterade på 4a kejsarsnitt, såg ett par andra kejsarsnitt och operationer och assisterade även vid en hysterektomi.

Sista kvällen och natten var dock som ett enda långt äventyr. Började vid 18 med att vi precis missar en förlossning(kommer när dom går ut med barnet), då är jag lite smått irriterad då samma sak hände ett par timmar tidigare. Vi tar reda på när nästa förlossning är beräknad vilket är en timme så vi kommer tillbaks efter ca 30 min. Precis i tid visar det sig, och doktorn som är där tar sig verkligen tiden att förklara och visa och det blir en jätte fin förlossning. Efteråt går vi och kollar in bebisen som precis fötts. Det visar sig då att barnjouren är där och kollar till ett barn som mår lite dåligt, han tar sig tid att förklara och visa. Direkt efter det är nästa förlossning igång, med en prematur från v 25. Även här tar sig barnläkaren sig verkligen tiden att förklara och låter oss lyssna på hjärta och andning. Otroligt spännande! Det var full kalabalik men han var hur lugn och cool som helst.
Hinner knappt sätta oss ner innan nästa förlossning kör igång. Nu är det midnatt och vi är ganska trötta. Det finns dock ytterligare en kvinna på förlossningen men det verkar dra ut på tiden så vi frågar om de har möjlighet att komma och hämta oss när det börjar hända grejer. Doktorn tycker dock vi sett tillräckligt för dagen och tycker vi ska sova. Vi är dock inte redo att ge upp riktigt än så vi sätter på en film för att hålla oss vakna, men när den är slut är vi lite för trötta för att vara påträngande och ivägen så vi släcker och somnar. Klockan 3 knackar det dock på dörren. Jag är snabbt på benen, går som på ren rutin(måste va nattskiften hos Stefan som satt sina spår, då var det verkligen upp och hoppa så fort han larmade). Det är visst ett kejsarsnitt och de behöver assistans, de andra tjejerna rör inte en fena så jag springer iväg. Totalt nyvaken, förstår inte riktigt vad som händer förrän operationen är i full gång, mycket märklig känsla. Den drar ut på tiden då patienten är lite överviktig och har mycket ärrvävnad från tidigare kejsarsnitt. Strax efter 4a är operationen över och jag går och lägger mig.
Hinner bara somna innan det knackar på dörren igen, jag är uppe och öppnar igen, nu är det visst riktigt bråttom. Försöker få igång Christiane som i alla fall lyfter huvudet men hon bara kollar på mig och doktorn skyndar på så jag springer. Tycker det är väldigt suddigt och tänker att jag måste vara väldigt trött innan jag inser att jag glömt glasögonen. Springer tillbaks och hämtar dom, sen upp på op. Det tar 10-15 min från att jag vaknar till barnet är ute. så vid halv sex är jag tillbaks i sängs igen. Trött men ganska nöjd för nu hade jag börjat fatta rutinen. Fick inte längre otåliga blickar från op-sköterskan när jag skulle ta på op-rock osv. Men när det var dags att gå upp vid sju igen var det riktigt segt.
Spännande dagar har det verkligen varit! Längtar redan till nästa tillfälle till våren