Lov

Då är det nästan lov! Har visserligen lektioner men ingen direkt press på prov vilket ärv skönt.
Det här året tar verkligen enormt på krafterna, mycket mer än jag trodde, och det gnälls en hel del, men allt är ju inte dåligt.

Det är verkligen fantastiskt med mer kliniska ämnen, och fantastiskt att få vara på sjukhuset å se patienter.
Vi har dessutom fått turen den här terminen med att få underbara handledare som är med på avdelningen. Dom tycker verkligen det är kul att vara där med oss, och skulle kunna hålla på längre, vi får ofta avbryta för att vi måste till nästa lektion. De är i tid, de är förberedda, glada att se oss... gör det roligt och bra för oss på alla sett.
Vi har hittills aldrig träffat en patient som inte är villig att låta oss fråga dumma frågor, klämma här och där och lyssna hit och dit.

Vi får en av Europas bästa patologi undervisning här. Vi ser och är med och utför flertalet obduktioner varje veckan. Har även här en bra lärare, en som är en riktigt naturbegåvning på att lära ut. Är oerhört passionerad för det han gör och lyckas smitta av det på de flesta. Vi har efter ett par månader rätt bra koll på vi ska gå till väga, vad vi ska kolla efter. Kanske inte alltid kan ställa en färdig diagnos men ofta peka ut de viktigaste skadorna i kroppen, och detta väldigt mycket till allas vår underbara Istvan.

Men det ska onekligen bli helt ljuvligt med en vecka i Sverige. Att äntligen få vila kropp och själ ett par dagar, å så underbart.