Veckans medicin praktik

Efter sedvanlig förvirring över vem och vart så fick vi reda på vad våran nya handledare hette, och vart ungefär vi kunde hitta honom så bar det iväg. Vi kom i på avdelningen och blev ombedda att sätta oss ner och vänta, han skulle snart komma tillbaks från sin lunchrast va beskedet.
Han kom, presenterade sig... Sen tar han med oss in till en patient och ber oss ta patient historia och sen lämnar oss. Där står vi 4a förvirrade själar och undrar varför i hela världen vi inte har med oss ungerska böckerna. Vi har inte använt oss av vår redan bristande ungerska på två månader och känner oss minst sagt rostiga, men vi lyckas tillslut med gemensamma krafter få ur oss ett par meningar. Då instöter nästa problem, förstå svaren. Efter lite konfererande så enas vi om vad svaret var och så fortsätter det ett tag tills kvinnan i sängen bredvid avbryter, på engelska, att vi missförstått. Med hennes hjälp lyckas vi få fram nödvändig information tillslut.
Suck för att inte kunna ungerskan bättre, att träffa en patient som man kan kommunicera med utan språkproblem kommer kännas som en dröm. Förut var jag lite orolig att det skulle vara pinsamt eller nåt med patient kontakt i början, och det är det väll kanske men det är ju enbart på grund av den enorma språkbarriären. Och det är ju knappast begränsat till patientkontankt, det är ju vardag, så det tar liksom udden av pinsamheten.