måndag 10 september 2007

En riktig patient

Idag hade vi vårt första riktigt möte med en patient!
I äkta Ungern anda, väntade och väntade vi på att vår tilldelade doktor skulle komma. Efter 20 minuter har vi ledsnat och börjar leta efter honom. detta är inte det lättaste när man inte kan kommunicera med folk i "receptionen"(snarare dörrvakter men ändå) eller ens riktigt uttala namnet på vår doktor. Men vi tog oss faktiskt fram till platsen han skulle vara, där få vi svaret att vänta. Åh, nä men så förvånande. Visst vi väntar lite till. Han kommer tillslut med andan i halsen.
-Jag hade helt glömt bort... det här är ingen bra tid...är ni tredje års elever eller?...
-Eh, ja det är vi
-Åh, så ni kan ingenting eller?
-Eh, typ så ja
-öh, ok, vänta lite till (han var tvungen att ta hand om en till patient innan han kunde börja vår lektion)

En timmer sent börjar vi till slut, han drar in alla oss(18 personer) på ett rum där det ligger en lite tant som vi skulle ta anamnes på. Där står alla som fån och försöker komma ihåg något från genomgången förra veckan(från den teoretiska lektionen). Med lite hjälp från doktorn så gick det i alla fall framåt även om den stackars tanten såg lite förskräckt ut av alla personer runt omkring henne.
Ps. När vi tillslut skulle säga diagnosen så var det jag som kom med svaret. (djup ven trombos)

Det här kommer bli en intressant lektion i veckan, förhoppningsvis så är vi lite bättre fördelade i framtiden. Kändes lite inkräktande att komma 18 personer. Och ungerskan skulle gärna få falla på plats illa kvickt nu.

2 kommentarer:

Ylva sa...

18 personer?! stackars lilla tant

S. sa...

Ja det kan man säga, som tur var/är så har det inte blivit riktigt så illa igen. Vart max 10 de andra gångerna. Känns fortfarande mycke inte inte lika överväldigande