Ambassadören

I början av veckan blev jag uppringd av skolan, Sveriges ambassadör skulle komma till Szeged och ville träffa de svenska eleverna. Så jag fick i uppdrag att informera de andra svenskarna om detta möte. Så under veckan har teorierna florerat om vad mötet skulle handla om.
- Sverige är i krig
- De vill bjuda på en semla
- De vill betala av våra studielån
...

Så idag var det dags. De allra flesta svenskarna var faktiskt där, nog första gången vi va samlade så ordentligt. Efter en stund kom program direktören(proff. Szabo) för oss utländska studenter med ambassadören Cecilia Björner och hennes sekreterare Johan.
Efter lite floskler från Prof. Szabo lämnade han oss och mötet övergick i svenska. Fick lite allmän information om ambassaden och vad vi kan förvänta oss av dem etc.
Måste säga att jag är ganska imponerad över att hon tar sig tid att komma hit och träffa oss, och över hennes uppriktiga intresse för hur vi upplever livet här och hur de kan vara till hjälp.
När de sedan frågar hur de kan hålla kontakten med oss och jag på lite skämt föreslår facebook(har en grupp där för oss svenskar här i Szeged där) så nappade dom direkt(ytterst komiskt, utlöste ganska mycket skratt). Ambassadören själv hade inget konto, men hennes sekreterar hade ett. Men så ville de även ha en emailadress för att vara på säkra sidan, så nu har ambassadören min email.

Hoppas något gott kan komma ut från det här.

Att göra på en tråkig lektion och lite bilder

Mikrobiologi är inte direkt favoritämnet hos någon i klassen skulle jag gissa(av den enkla anledning att lärarna inte är särskilt bra). Vi har mycket hyss för oss under labb/seminarietimmarna(under storföreläsningar kan man sitta å läsa något annat men när vi är bara våran klass funkar det inte, är alldeles för uppenbart) för att få tiden gå:
- hänga gubbe(jag kom på världens bästa ord för ett par veckor sedan, höll Kristin sysselsatt halva lektionen med den. Kan dock tyvärr inte avslöja vilket ord för framtida hängagubbe.)
- olika personer ritar olika delar av en kropp, utan att se vad de andra ritat(ni vet när första personen ritar ett huvud sen viker och skickar vidare...). Risken med den är att hysterisk skratt utlöses när gubben är färdigritad och man kollar på resultatet.
- Att en person får i uppgift att få läraren(eller någon annan) att säga ett sedan tidigare överenskommet ord. Detta kan bli väldigt kul det med, framför allt när inte alla i klassen vet om vad som händer och undrar varför personen frågar så konstiga och helt orelaterade frågor.
- leka med tändstickor(hade en tjej i klassen och höll alla sysselsatta ett bra tag med sina tändstickstricks.)
- rita på grannens papper
- rita på grannen
- få in läraren på vilospår som är mycket roligare än det vi gör just för stunden, som att prata om hundar i mikron osv.

... och även se till att läraren inte är allt för medveten om vad pågår.

Förra veckan skulle vi göra en bakterieodling där olika bakterier ger olika färger och då tristessen va på topp mot slutet av lektionen så var det ju tvunget att vara lite underhållande på något sätt så vi "målade" med bakterierna, vi visste ju vilka bakterier som skulle bli vilka färger. Och detta blev resultatet:
(går kans ke inte att se men det är bl.a. en elefant och en drake)

Lärarna på departementet tyckte detta va så kul att dom har tagit kort på den och ska använda den i deras föreläsningspresentation.





Har gått igenom lungsjukdomar i patofysiologin och jag fick äran att vara försökskanin.

Sverige

I år ska jag åka hem över påsk lovet. De tidigare åren har jag varit kvar här, men i år vill jag åka hem till sverige en sväng. Har inte varit hemma sedan september, så det är dags att fylla på familjedosen en aning. En stor bonus är att även Erik följer med(då blir ju även resan ett nöje), känns jätte kul att ta med han hem.
Så nu är det bara att lägga i växeln och plugga ordentligt ett par veckor sen blir det en veckas skön ledighet. Gött att ha något att se framemot.

ett par bilder

Här kommer ett par bilder från när vi(min grupp) väntar på att våran handledare ska avsluta sin operation. Vi är rätt duktiga på att vänta vid det här laget. Än så länge är det ingen som gnäller för mycket, stress nivån är med andra ord rätt låg. Tentor känns långt borta och istället uppskattar alla lite socialkontakt som inte är virtuell.
Plus att alla är glada åt att vi har handledare som pratar bra engelska och som inte tycker uppgiften att ha oss som bihang några timmar är allt för betungande(det vill säga att vi väntar på något gott)

(inte jättebra kvalitet, taget med mobilkamera)

Veckans medicin praktik

Efter sedvanlig förvirring över vem och vart så fick vi reda på vad våran nya handledare hette, och vart ungefär vi kunde hitta honom så bar det iväg. Vi kom i på avdelningen och blev ombedda att sätta oss ner och vänta, han skulle snart komma tillbaks från sin lunchrast va beskedet.
Han kom, presenterade sig... Sen tar han med oss in till en patient och ber oss ta patient historia och sen lämnar oss. Där står vi 4a förvirrade själar och undrar varför i hela världen vi inte har med oss ungerska böckerna. Vi har inte använt oss av vår redan bristande ungerska på två månader och känner oss minst sagt rostiga, men vi lyckas tillslut med gemensamma krafter få ur oss ett par meningar. Då instöter nästa problem, förstå svaren. Efter lite konfererande så enas vi om vad svaret var och så fortsätter det ett tag tills kvinnan i sängen bredvid avbryter, på engelska, att vi missförstått. Med hennes hjälp lyckas vi få fram nödvändig information tillslut.
Suck för att inte kunna ungerskan bättre, att träffa en patient som man kan kommunicera med utan språkproblem kommer kännas som en dröm. Förut var jag lite orolig att det skulle vara pinsamt eller nåt med patient kontakt i början, och det är det väll kanske men det är ju enbart på grund av den enorma språkbarriären. Och det är ju knappast begränsat till patientkontankt, det är ju vardag, så det tar liksom udden av pinsamheten.

Någon som sett...

... det där Asterix och Obelix avsnittet/programmet när dom är i Rom, eller något sådant, och dom ska få tag på något papper och blir skickade mellan tusen olika människor. Så är det att leva i Ungern vissa dagar.
Denna vecka skulle vi ha våran första praktik på kirurg avdelningen(inga operationer, bara pre- och postoperativt men i alla fall, vi är på en avdelning).
Som vanligt är förvirringen stor, vi har inte haft någon kontakt med den avdelningen innan, och vet med andra ord inte alls vad som gäller. Vem som är vår handlerare? vart han/hon skulle kunna tänkas finnas? Osv.
Jag lyckas tillslut få reda på namnet, efter lite upp och ner i ett par trappor lyckas vi även få fram att han ska gå att hitta på 3e våningen. Tro det eller men han finns faktiskt där. Men det går ju inte för sig att gå runt i våra privata kläder så han ber oss byta om. Visst säger vi, vart??? En trappa upp.
Vi går en trappa upp, hittar absolut ingen och inget där. Stöter dock på ett någon tillslut som hänvisar oss en trappa ner, vi går en trappa ner, där hänvisas vi en trappa upp igen. Där är det fortfarande lika tomt, ytterligare en person kommer, från henne får vi reda på att jo det rummet finns där men det är låst och att nyckel går att få tag på hos vakten 4 trappor ner.
Vi börjar traska ner och lyckas med bedriften att få ut en nyckel hos vakten genom att säga vit och göra en gest för en rock(jag kan inte för mitt liv komma ihåg orden för rock, det går inte in i huvudet). Vi traskar upp alla 4a trappor upp igen och kommer in i det låsta rummet bara för att inse att det ända som finns där är låsta skåp. Vid det här laget har vi börjat ge upp. Våran lärare har oxå börjat undra vad om hänt(20 minuter har ju gått så inte undra på) och har kommit när vi sitter håglösa i detta rum fult med skåp. Han ringer är snäll nog och ringer efter någon som kommer med en nyckel tills skåpet som ska bli vårat för terminen och ger oss kläder.
Sen, 40 minuter senare kan lektionen börja.

Så då...

... har det börjat igen. Terminen har dragit igång. jag mjukstartat med att gå på lektionerna men låter mig själv va ledig resten av dagen(nästa vecka börjar plugget igen). Är nästan lite svårt att låta bli att plugga men vet att jag behöver få en ordentlig brejk så jag försöker bara ta det lungt.

Det är väldigtlite folk så här första veckan, dels för att det fortfarande är ganska många som pluggar för en sista chans att göra omprov och sedan dels för att många inte kommit tillbaks hit igen. Därav har det varit ganska glest bland bänkarna i skolan.
Schemat som från början såg ut att vara en smärre mardröm har sakta men säkert förbättrats och känns numera helt överkomligt. Det är dock lite opraktiskt att ha 3 dagar 8-16/18 utan egentligen någon riktigt lunch rast, idag fanns det inte ens tid att springa till subway. Får helt enkelt anstränga mig lite mer med att ta med mat(och övertala skolkafét att skaffa mikro så man kan värma den).
Den här terminen läser vi även en riktig medicin kurs(förra terminens medicinkurs var snarare grunder i att ta anamnes och diagnostiska metoder...) vilken känns riktigt kul. Våran(min grupps) praktiska handledare är dessutom riktigt bra, faktiskt mån om att vi ska lära oss. Även vår handledare på kirurgen är riktigt bra, det bådar riktigt gott för terminen! Känns faktiskt som att jag kommer ha lärt mig något till sommarpraktiken i Sverige i sommar.